En stor och engagerad publik kom till Kungl. Vetenskapsakademiens två seminarier under Almedalsveckan i Visby. De fick lyssna till diskussioner om vad som är bra eller dålig populärvetenskap och vilken nytta samhället har av den fria grundforskningen. Båda seminarierna filmades och går att se i efterhand.
Under våren har ett antal populärvetenskapliga böcker om kost och hälsa kritiserats för att innehållet haft svag vetenskaplig förankring. Vem som har ansvar för att se till att det som skrivs inte är missvisande och vad det går att göra åt problematiken var temat för det första av Vetenskapsakademiens seminarier under Almedalsveckan.
Och det är uppenbarligen ett ämne som engagerar. Mer än 150 personer hade samlats i Bildstenshallen på Gotlands museum för att ta del av debatten.
Maria Ahlsén, populärvetenskaplig författare och föreläsare, fick inleda med att svara på vilka effekter det kan få när det som framställs som vederhäftiga uppgifter i själva verket saknar stöd av forskningen.
– Man kan tycka att det inte är något stort problem med böcker som inspirerar till att röra på sig och ta hand om sin hälsa. Men ofta förekommer det helt felaktiga förklaringar av hur världen fungerar i den här formen av litteratur.
Väljer bort behandlingar
Riktigt illa blir det när läsaren luras att fokusera på sådant som inte gynnar hälsan istället för det vi faktiskt vet är bra för oss.
– Det värsta på skalan är när folk väljer bort behandlingar som kan bota eller lindra allvarliga sjukdomar på grund av missledande information.
Hanna Eneroth, risk- och nyttovärderare på Livsmedelsverket, påpekade att populärvetenskap som kan nå ut brett har en viktig funktion att fylla. Hon menar dock att en del av det som publiceras när det gäller kost riktar fokus åt fel håll. I själva verket är det en varierad kost med mycket grönsaker, mer fullkorn, mindre socker och salt som är bäst för oss.
– Forskningen menar att vi måste bredda bilden medan populärvetenskapen ofta snöar in på detaljerna. Det verkar som om man måste klämma till med att avokado botar cancer för att det ska bli något, sade hon.
Föräldrar anklagade sig själva
När det gäller böcker är det skribenten själv som ansvarar för innehållet medan en tidning har en ansvarig utgivare. Men systemet med ansvarig utgivare är ingen garanti för att det som står alltid är rätt. Maria Gunther, vetenskapsredaktör vid Dagens Nyheter, berättade om en nyhet om att välling skulle kunna orsaka diabetes som fick stor spridning.
– I själva verket handlade studien varken om välling eller om diabetes men följden blev att många föräldrar kände att det var deras fel att barnen hade diabetes.
Vill tro på enkel lösning
Att så många väljer att lita på överdrivna påstående kan enligt Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, ha att göra med vår strävan efter lycka och bristande kunskap.
– Vi vill så gärna tro att det finns en enkel lösning på hur vi ska kunna bota svåra sjukdomar som cancer och diabetes till exempel. När det gäller forskningen vet vi också själva ganska lite. Det gör att vi blir väldigt sårbara.
Maria Ahlsén var en av undertecknarna av en debattartikel i vintras som föreslog att det skulle finnas en instans med fristående forskare dit skribenter kan vända sig för att få hjälp att faktagranska sina verk före publicering. Förslaget fick kritik för att förespråka censur, men tanken var aldrig att tumma på yttrandefriheten. Tvärtom skulle det vara en frivillig granskning och märkning av faktagranskade böcker.
Flera av paneldeltagarna tyckte att idén var bra men påpekade att det kan vara svårt att realisera. Vad bokförlagen tycker återstår att se. Representanter för de stora förlagen hade bjudits in till debatten men valt att inte delta.
Dan Larhammar, preses i Kungl. Vetenskapsakademien och moderator, påpekar att det minsta man kan begära av skribenterna är att de ska vara tydliga med när de spekulerar eller när de skriver sådant som vilar på vetenskaplig grund.
Han konstaterar också att alla kan göra fel.
– Men ett kännetecken för seriösa skribenter brukar vara att de skäms väldigt mycket när de gör fel och bemödar sig om att rätta till misstagen.
Vilken nytta gör grundforskningen?
Det finns en stor enighet om att grundforskningen har en viktig samhällsfunktion att fylla. Det visade sig när forskningsfinansiärer, politiker och företrädare för näringslivet debatterade grundforskningens nytta vid Vetenskapsakademiens andra seminarium i Almedalen.
Moderatorn Göran K. Hansson, Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, började med att försöka reda ut vad begreppet grundforskning står för. Han definierade det som forskning vars syfte i första hand är att förstå världen, inte att få fram en ny produkt till exempel.
– Det kallas ibland för nyfikenhetsdriven forskning och är ett arbete för att utvidga kunskapens gränser.
Att grundforskningen ofta tar lång tid på sig för att åstadkomma resultat innebär inte att den inte gör stor nytta. Sven Stafström, generaldirektör för Vetenskapsrådet, berättade att institutionen i första hand går på vetenskaplig kvalitet när man beviljar medel och är försiktig med att bedöma den framtida nyttan som ofta uppstår aningen oväntat.
– Men när man sedan utvärderar den forskning som är gjord är det viktigt att även ta med nyttoaspekten och det borde vi bli bättre på, sade han.
Ett värde i att veta
Christer Fuglesang, ordförande för privata Göran Gustafssons stiftelse för naturvetenskaplig och medicinsk forskning, hävdade dock att det finns ett värde bara i att förstå, en tillfredsställelse i att vi vet något.
– Vi ser inte alltid en uppenbar nytta av grundforskningen men jag är övertygad om att vi kommer att ha stor nytta av resultaten i framtiden.
Den ekonomiska nyttan är dock en självklar prioritet för företagarorganisationen Svenskt Näringsliv.
– Vår utgångspunkt är att all forskning måste ha en mening på kort eller lång sikt, sade vd Jan-Olof Jacke som tycker att samarbetet mellan näringsliv och forskning kan förbättras.
Inget direkt svar
Från politikernas håll fanns det också en tydlig vilja att bidra.
– Vi måste fortsätta satsa på grundforskning, annars kommer vi inte att förstå den värld vi lever i, sade bland annat Mats Berglund (MP) som kunde tänka sig en höjning av basanslagen.
Akademiens åsikt, som den framfördes av Göran K. Hansson, är att statens satsning på forskning borde uppgå till en procent av BNP (en ökning från nuvarande 0,75 procent) och att huvuddelen av pengarna skulle gå till fri grundforskning. Liberalernas Mats Persson valde dock att inte ta ställning till förslaget i stunden.
– Jag är ansvarig för skattebetalarnas pengar så jag ska nog inte svara direkt ja på den frågan, men jag gillar konkretiseringen. Andra länder springer väldigt snabbt och om vi inte har bra forskning i Sverige är det en risk att vi blir omsprungna.
Se även Göran K. Hanssons blogginlägg Enprocentmålet för forskning diskuteras i Almedalen