Letterstedtska priset för särskilt maktpåliggande vetenskapliga undersökningar

Priset utdelas årligen för en särskilt betydelsefull vetenskaplig avhandling.

Pristagare

2024: Janine Splettstößer, ”för studier av kvant-termodynamik i mesoskopiska system, inklusive arbetet ’Ickejämviktssystem som Maxwells demon’, samt maktpåliggande ledningsarbete inom satsningsområde ’Chalmers Area of Advance nano’ och omfattande inspirationsverksamhet”.

2024: Hui-Wen Lai, ”för hennes doktorsavhandling ’Towards an improved understanding of precipitation variations over the Tibetan Plateau’ samt hennes betydande bidrag till AR6, den sjätte bedömningsrapporten från Förenta nationernas Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC)”.

2023: Jaime de la Cruz Rodriguez, ”för hans nydanande inversionsteknik som möjliggör tredimensionella modeller av solatmosfären med optimalt utnyttjande av data från flera teleskop med vitt skilda avbildningsegenskaper”.

2021: Marcus Buggert, ”för viktiga upptäckter om cellförmedlad immunitet vid Covid-19”.

2017: Floriana Lombardi, ”för sina rön beträffande nanofysik/högtemeratursupraledare”.

2013: Sture Nordholm, tillsammans med Agneta Sjögren, ”för skapandet av Kemilektorslänken”.

2013: Agneta Sjögren, tillsammans med Sture Nordholm, ”för skapandet av Kemilektorslänken”.

2010: Sergey Kubatkin, ”för hans rön beträffande nanofysik och molekylär elektrontransport”.

2009: Bill S. Hansson, ”för hans stora vetenskapliga insatser inom området insekternas doftsinnesfunktioner och deras betydelse för doftstyrda beteenden inkluderade klargörandet av de molekylära transduktionsmekanismerna bakom doftuppfattningen”.

2008: Henrik Shahgholian, ”för hans viktiga resultat om icke-linjära differentialekvationer, speciellt rörande problem med fri rand”.

2006: Charles Kurland, ”för hans under lång tid internationellt mycket uppmärksammade forskning inom såväl proteinsyntesen som evolutionen”.

2005: Christos Samakovlis, ”för hans studier av morfogenesen hos förgrenade organ, särskilt identifiering av signalmolekyler som styr cellmigration under den tidiga utvecklingen”.

2003: Björgvin Hjörvarsson, ”för hans arbeten rörande ’den magnetiska strukturen hos metalliska supergitter”.

2002: Siv Andersson, ”för ett pionjärarbete som publicerats i Nature 1998 där den fullständiga genomsekvensen för den intracellulära parasiten Rickettsia prowazekii rapporterats”.

2001: Mikael Oliveberg, ”för hans arbeten från 1999 där han vidareutvecklar och delvis gör en ny tolkning av ’klassiska’ proteinveckningsexperiment och ett arbete från i år då han lyckats strukturbestämma en form av den aggregationsbenägna s.k. Alzheimer-peptiden genom att ’bygg.

2000: Mats Boij, ”för studier av struktur och geometri för vissa objekt som algebraiskt beskrivs som ’ringar av låg Krulldimension’”.

1997: Mats Andersson, ”för upptäckten av NK-lysin”.

1996: Gudmundur H. Gudmundsson, ”för upptäckten av att PR39- och FALL39-genernas varandraliknande strukturer kan förklara variationerna av peptidantibiotika kopplade till en prodel med cathelin”.

1994: Ingrid Faye, ”för upptäckten av att syntesen av insekternas immunproteiner regleras på samma sätt som syntesen av däggdjurens immunoglobuliner”.

1993: Jörgen Backelin, tillsammans med Ralf Fröberg, ”för [dennes] viktiga insatser inom algebran, speciellt inom datorstödd algebraforskning”.

1993: Ralf Fröberg, tillsammans med Jörgen Backelin, ”för [dennes] viktiga insatser inom algebran, speciellt inom datorstödd algebraforskning”.

1992: Ulf Skoglund, Motivering saknas i protokollet.

1991: Jong-Youn Lee, ”för att han i början av 80-talet, när han själv var i början av sin forskarutbildning, introducerade hybrid-DNA-tekniken vid Stockholms universitet samt för att han med denna metodik fick viktiga resultat rörande cecropinernas biosyntes”.

1990: Lennart Lindegren, tillsammans med Staffan Söderhjelm, ”för metoder att från rymden utföra precisionsmätningar av stjärnors lägen, avstånd och rörelse”.

1990: Staffan Söderhjelm, tillsammans med Lennart Lindegren, ”för metoder att från rymden utföra precisionsmätningar av stjärnors lägen, avstånd och rörelse”.

1987: Kersti Hermansson, ”för hennes avhandling ’The Electron Distribution in the Bound Water Molecule’”.

1986: Arne Johnson, ”för hans insatser för förståelsen av snabbt roterande atomkärnors fysik”.

1985: Göran Scharmer, ”för en ny metod för beräkning av strålningstransport i stjärnatomosfärer och andra medier”.

1982: Anders Björner, ”för hans viktiga insatser inom kombinatoriken”.

1981: Hans Siegbahn, tillsammans med Leif Karlsson, ”för deras i handboksform framlagda översikter av egna och andras elektronspektroskopiska undersökningar”.

1981: Leif Karlsson, tillsammans medHans Siegbahn, ”för deras i handboksform framlagda översikter av egna och andras elektronspektroskopiska undersökningar”.

1980: Åke Kvick, ”för hans framstående strukturkemiska arbeten, särskilt noggrann bestämning av elektronfördelningen i enkla organsika molekyler”.

1979: Sigfrid Svensson, ”för utveckling av trifluoracetolys, en ny metod för strukturundersökning av komplexa kolhydrater”.

1978: Gunnar Bergström, ”för hans gaskromatografiska studier av insektsferomoner”.

1977: Bo Cartling, ”för hans tillämpning av fysikalisk teori på aktuella fysikaliska och biologiska problemställningar”.

1976: Björn Åkermark, ”för hans arbete rörande syntes av penicillinliknande substanser”.

1975: Rolf Norrenstam, ”för hans strukturkemiska studier av bioloskt viktiga molekyler”.

1974: Tomas Lundälv, ”för Lundälvs stereofotogrammetriska analys av havsbottens flora och fauna”.