Vid den ordinarie sammankomsten den 11 januari valdes Rikard Holmdahl, Karolinska Institutet, Ruth Palmer, Göteborgs universitet, Ove Nilsson, Sveriges lantbuksuniversitet och Jarone Pinhassi, Linnéuniversitetet, in som svenska ledamöter i akademien. Samtidigt valdes Nobelpristagarna May-Britt Moser och Edvard Moser, Kavliinstitutt for nevrovitenskap, in som utländska ledamöter.
Svenska ledamöter
Klassen för medicinska vetenskaper
Rikard Holmdahl är professor vid Karolinska Institutet och forskar på grundläggande mekanismer som styr kroniska inflammationssjukdomar så som reumatoid artrit, MS och ateroskleros. Forskningen stäcker sig över både grundforskning och klinisk forskning och undersöker bland annat hur genetiska faktorer kan öka mottagligheten för sjukdomarna. Holmdahl är internationellt erkänd för sin forskning för att förstå sjukdomsvägar med hjälp av att använda djurmodeller. Han har publicerats i ledande akademiska tidskrifter som t.ex. Nature Genetics, PNAS, Journal of Experimental Medicine och Arthritis & Rheumatism. Holmdahls forskning har bidragit till flera fundamentala upptäckter som lett till en bättre förståelse av underliggande sjukdomsprocesser som verkar under utvecklingen av autoimmuna sjukdomar. Det har öppnat upp för utveckling och introduktion av nya typer av preventiva och terapeutiska behandlingar och vaccin.
Rikard Holmdahl, Karolinska Institutet
Ruth Palmer är professor vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Hennes forskning rör genen Anaplastic lymfom kinas (ALK) som har visat sig vara förändrad vid en rad mänskliga cancerformer, bland annat lungcancer och barncancerformen neuroblastom. Genom att använda bananflugor och möss som modellsystem försöker Palmer förstå hur ALK påverkar både normal och sjuklig växt och utveckling av celler. Målet är att hitta metoder för att kunna styra ALK-aktivitet vid cancer i människor. Ruth Palmer och hennes kollegor var de första att hitta ett protein som binder till receptorn för genen ALK hos människor. Bindningen mellan proteinet och receptorn är mycket stark, vilket kan ge helt nya sätt att använda läkemedel för att angripa de aktuella cancerformerna. 2016 tilldelades Palmer Göran Gustafssonspriset i molekylär biologi för sina upptäckter.
Ruth Palmer, Göteborgs universitet
Klassen för biologiska vetenskaper
Ove Nilsson är professor i skoglig genetik och växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Umeå Plant Science Centre, UPSC. I huvudsak studerar Nilsson de gener som kontrollerar när växter blommar och med hjälp av genmodifiering har han skänkt världen nya kunskaper om växter och träds blomning och knoppsättning. Bland annat har han visat att en gen kan få träd att blomma efter några månader i stället för efter 10–15 år. Nilsson och hans forskarteam är speciellt intresserade av vad som skiljer de tidigt blommande ettåriga växterna från de extremt sent blommande träden. Tillsammans med sin forskargrupp har Nilsson kunnat visa att de gener som styr när aspträdet blommar även kontrollerar när träden slutar växa och sätter knopp på hösten. Dessa kunskaper har nu börjat användas vid trädförädling. Nilsson studerar även andra gener som styr trädets tillväxt och stammens tjocklek. Kunskap om dessa gener kan i framtiden bidra till att få fram träd som producerar mer ved och cellulosa.
Ove Nilsson, Umeå Plant Science Centre
Jarone Pinhassi är professor i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet. Pinhassis forskning kretsar kring marina bakteriers biologiska mångfald, ekologi, fysiologi och genomik. Hans forskning omfattar studier av bakteriesamhällets artsammansmältning och vilken funktion olika bakterier spelar i marina pelagiska ekosystem. Detta inkluderar studier av marina bakteriers biodiversitet och hur de olika bakterierna reglerar kolets och näringsämnenas kretslopp och energiflöde i havet. Pinhassi studerar bland annat hur marina bakterier använder ett nyupptäckt fotosystem som baseras på membranproteinet rhodopsin (samma typ av protein som detekterar ljuset i ögats näthinna). Rhodopsin tillåter bakterierna att utnyttja solljus i viss likhet med hur gröna växter använder klorofyll för fotosyntes. Hälften av all fotosyntes på jorden och därmed också halva den globala syreproduktionen utförs av marina mikroskopiska alger och cyanobakterier. Dessa producerar det organiska material som utgör grunden för näringskedjan i havet – och som skapar förutsättningen för den miljard bakterier per liter som naturligt lever i havens ytvatten. Pinhassi har under 10 års tid byggt upp en framgångsrik forskargrupp vid Linnéuniversitetet och 2012 tilldelades han Göran Gustafssonpriset i molekylär biologi.
Jarone Pinhassi, Linnéuniversitetet
Utländska ledamöter
Klassen för medicinska vetenskaper
Professor May-Britt Moser är Founding Director vid Centre for Neural Computation och Co-Director vid Kavliinstitutt for nevrovitenskap, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim, Norge. May-Britt Moser är intresserad av den neurala grunden för rumsuppfattning i synnerhet och kognition i allmänhet. I samarbete med Edvard Moser upptäckte hon så kallade grid cells (”rutnätceller”) och flera andra celltyper som är viktiga för rumsuppfattning och orientering i hjärnans centrala delar. Hennes forskargrupp studerar nu bland annat rutnätcellernas funktionella organisation och hur de bidrar till minnesbildning i hippocampus.
May-Britt Moser tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2014 tillsammans med Edvard Moser och John O’Keefe ”för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan”.
May-Britt Moser, Kavliinstitutt for nevrovitenskap
Professor Edvard Moser är Founding Director vid Kavliinstitutt for nevrovitenskap och Co-Director vid Centre for Neural Computation, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim, Norge. Edvard Moser studerar framför allt hur rumsuppfattning och rumsminne beräknas i hjärnan. Tillsammans med May-Britt Moser upptäckte han så kallade grid cells (”rutnätceller”) i hjärnans inre delar, vilket ledde vidare till utforskandet av den neurala mekanism som kartlägger den rumsliga omgivningen. Efter denna upptäckt har Edvard och May-Britt Moser identifierat ytterligare celltyper viktiga för rumsuppfattningen, och de utforskar nu hur de neurala mikronätverken är uppbyggda och hur mönster av rutnätceller skapas.
Edvard Moser tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2014 tillsammans med May-Britt Moser och John O’Keefe ”för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan”.