I tre år har hon lett organisationen som ska få politikerna i EU att lyssna till vetenskapen. Nu går Christina Mobergs tid som ordförande i EASAC (European Academies’ Science Advisory Council) mot sitt slut. Finalen är det möte i början av december på Vetenskapsakademien i Stockholm som samlar representanter från Europas vetenskapsakademier.
Att vara vetenskapens röst i samhället och nå ut med vetenskapligt grundad kunskap till i första hand EU:s politiker är EASAC:s huvudsakliga uppgift. En uppgift med särskilda utmaningar. För det finns fundamentala skillnader mellan de två professionerna.
– Ofta jobbar politiker väldigt kort tid med en fråga och går sedan vidare till annat medan forskare kan ägna ett helt liv åt ett område. Politiker vill dessutom ha snabba och exakta svar. De vill veta hur det faktiskt ”är” och inte få höra ”å ena sidan” och ”å andra sidan”. Dessutom har de så mycket annat att tänka på också – som att bli omvalda, säger Christina Moberg, ledamot av Vetenskapsakademien och sedan tre år tillbaka ordförande av EASAC.
Att ha respekt för varandra och varandras olika utgångspunkter tror hon är viktigt för att nå framgång med vetenskaplig rådgivning. Själv kan hon ha viss förståelse även för de gånger politikerna inte följer experternas råd.
– Det är inte alltid enbart vetenskapen som ska styra, det kan finnas andra saker som väger tyngre för en politiker. Moraliska aspekter till exempel. Men jag tror det är viktigt att de alltid har med sig insikter från vetenskapen. Jag skulle önska att man kunde ha fler diskussioner där vi kunde motivera hur vetenskapen ser på det men där politikerna också fick förklara varför de till sist fattade ett annat beslut.
Sammanställa rapporter
Rent praktiskt handlar arbetet i EASAC om att sammanställa rapporter inom områden som anses särskilt angelägna, biovetenskaper (inklusive hälsa), energi och miljö. Det görs genom att de olika medlemsakademierna utser några experter som utreder en specifik fråga. De sammanfattar kunskapen och – minst lika viktigt – formulerar konkreta råd. Slutligen lanseras rapporterna, oftast på plats i Bryssel, och innehållet kommuniceras.
Ibland blir genomslaget stort. En rapport om neonikotinoider, bekämpningsmedel som drabbar insekter som humlor, ledde ganska snart till ett förbud av flera av medlen inom EU (även om det i ett senare skede visade sig finnas kryphål i förbudet). Ett antal rapporter om vikten av att bevara skog som en koldioxidsänka har lyft upp frågan på agendan, inte minst i Sverige. Och en rapport om klimatförändringar och hälsa letade sig till och med in i svenska damtidningar (men även i the Guardian och Svenska Dagbladet).
Organisationen mer och mer känd
Christina Moberg berättar att hon ofta träffar tjänstemän på hög nivå i Bryssel som har ganska bra koll på organisationen.
– Jag tycker mig märka att EASAC blir mer och mer känt och att vi syns mer än förut. För mig är det viktiga att vi åstadkommer saker och det mest spännande är när det får genomslag.
Att organisationen är helt oberoende är viktigt även om det också medför problem för finansieringen. I dagsläget är man på jakt efter en ny hemvist efter att ha haft sitt säte på tyska vetenskapsakademien Leopoldina i elva år. I väntan på en mer permanent lösning kommer EASAC:s ledning att vara utspridd på flera olika vetenskapsakademier.
Samtidigt lämnar Christina nu över ordförandeskapet till Wim van Saarloos från Holland. I ett års tid finns hon kvar i en stödjande position som så kallad past president. Hon lär inte bli sysslolös därefter heller, bland annat kommer hon att fortsätta att skriva artiklar och undervisa i forskaretik. Men kanske ska hon vid 75 år fyllda, även unna sig att ta det lite lugnare.
Funderar över julhälsning
När den här intervjun görs förbereder hon sig som bäst inför mötet i Stockholm. Och så funderar hon över sin julhälsning till organisationen där hon hoppas kunna formulera några tankar inför framtiden.
– Jag tror att vi skulle kunna bli ännu bättre på att kommunicera direkt med allmänheten. Om de får mer kunskap kan de trycka på politikerna. Politiker vill göra som folket vill.
När vetenskapen talar lyssnar politikerna skulle man kunna hoppas. Men är det alltid så?
För första gången under vårt samtal dröjer Christina Moberg lite med svaret. Efter en stunds tystnad drar hon efter andan och säger sedan.
– Ibland tvivlar jag. I vissa sakfrågor är nog kunskapen efterfrågad men i andra tycker de nog att annat är viktigare. Det finns mycket vetenskapsförakt. Se bara på Sverige, det finns politiker i dag som inte vill tala om en klimatkris eller som tvivlar på evolutionen.
FAKTA/EASAC
EASAC grundades 2001 på Vetenskapsakademien i Stockholm och utgörs av vetenskapsakademierna i EU-länderna samt Storbritannien, Norge och Schweiz. Syftet är att som rådgivande organ förse i första hand EU:s politiker, men även politiker och beslutsfattare i medlemsländerna, med oberoende information i vetenskapligt och politiskt angelägna frågor. Genom sitt nätverk av de främsta aktiva forskarna i Europa organiserar EASAC kvalificerade expertgrupper som bereder specifika frågor. Här kan du läsa mer om EASAC.
EASAC Council pågår 1 till 2 december vid Vetenskapsakademien i Stockholm. Det handlar om organisationens generalförsamling som består av representanter från medlemsakademierna. De träffas två gånger per år i det land som står i tur att ta över ordförandeskapet för EU:s ministerråd.
Mötet föregås av ett seminarium på Vetenskapsakademien 30 november som är öppet för allmänheten Policy opportunities for reducing climate change and it’s impact on planetary and human health.