Forskning på embryonala stamceller nödvändig trots Nobelpris

Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin belönar John B. Gurdon och Shinya Yamanaka för deras banbrytande prestationer inom stamcellsforskningen. Trots Yamanakas framsteg med en annan typ av stamceller, som kan tillverkas till exempel från patientens egna hudceller, är de embryonala stamcellerna fortfarande nödvändiga för forskningen kring nya behandlingar.

Stamcellsforskningen är fortsatt omdiskuterad, och en arbetsgrupp inom akademiens klass för medicinska vetenskaper har identifierat återkommande frågor om stamcellsforskning och ger svar.

Ny akademirapport

Inom det medicinska fältet möter forskare ofta frågor och påståenden om stamcellsforskning. Det tycks finnas ett behov av klargöranden kring återkommande frågor. Medicinklassen vid Kungl. Vetenskapsakademien har därför tillsatt en arbetsgrupp som tittat närmare på debatten kring stamcellsforskning. Gruppen har sammanfattat sina slutsatser i den populärvetenskapliga akademirapporten Stamcellsforskning – framsteg, förhoppningar och farhågor.

Gruppen slår fast, precis som årets medicinpris vittnar om, att det inte råder några tvivel om att stamcellsforskning är mycket viktig. Många allvarliga sjukdomar, som till exempel Parkinsons sjukdom och diabetes, karakteriseras av förlust av celler. Stamcellsforskning har också fått stor uppmärksamhet och har lett till optimism om möjligheten att utveckla nya behandlingar för att ersätta döda celler.  

Tre centrala frågor

Gruppen har identifierat tre frågor om stamcellsforskning som särskilt angelägna: det gäller behovet av forskning om mänskliga embryonala stamceller, förväntningar på utvecklingen av nya stamcellsbaserade behandlingar, samt stamcellsturism. 

1: Forskning på mänskliga embryonala stamceller

Är det nödvändigt att forska på mänskliga embryonala stamceller nu när forskarna lyckats odla stamceller som tillverkats från mänskliga mogna celler som backats i sin utveckling? Även om dessa så kallade inducerat pluripotenta stamceller (iPS-celler) innebär en enorm landvinning som snabbt fått stor spridning så är iPS-cellerna inte helt identiska med embryonala stamceller. Arbetsgruppen anser därför att det fortfarande är mycket viktigt att studera dessa stamcellstyper parallellt.  

2: Förväntningar på utvecklingen av nya behandlingar mot sjukdomar

När stamcellsforskning först fick stor uppmärksamhet kring millennieskiftet väcktes stora förhoppningar om helt nya behandlingar för allvarliga sjukdomar. I dag uttrycks ibland en besvikelse över att förhoppningarna ännu inte har infriats. Men det är viktigt att understryka att utveckling av medicinska behandlingar oftast tar mycket lång tid. En del forskningslinjer har varit mycket framgångsrika. Svensk forskning har exempelvis varit ledande i att utveckla metoder att ta fram den typ av nervceller som förloras vid Parkinsons sjukdom.  

Arbetsgruppen betonar forskarsamhällets viktiga uppgift att lyfta fram komplexiteten i forskning och utveckling av nya medicinska behandlingar. Det gäller naturligtvis också den lovande stamcellsforskningen.  

3: Stamcellsturism

Utöver de stamcellsbaserade cellterapier som används i klinisk rutin idag (benmärgs- och hudtransplantation), utförs på vissa ställen stamcellsbaserade behandlingar av en lång rad sjukdomar utan vetenskaplig dokumentation av nytta eller risker. Patienter erbjuds resa till länder där detta är tillåtet, vilket har gett upphov till termen stamcellsturism. Det är lätt att förstå patienter och anhöriga som lockas av löften om lindring eller bot av mycket svåra eller dödliga sjukdomar.  

Utveckling av nya medicinska behandlingar måste alltid vila på vetenskaplig grund för att försäkra sig om att patienter inte kommer till skada och för att maximera möjligheten att kunna lindra eller bota sjukdomar. Kungl. Vetenskapsakademien stöder de riktlinjer som framtagits av den internationella stamcellsorganisationen ISSCR.  

Behandlingar som räddar liv

Det finns sedan några decennier två väletablerade stamcellsbaserade behandlingar i kliniskt bruk som räddat många liv; benmärgstransplantation, där blodbildande stamceller från benmärgen transplanteras för att behandla vissa typer av leukemi, och hudtransplantation, där ny hud odlas fram utanför kroppen från en patients egna hudstamceller för att behandla svåra brännskador. Utöver transplantation finns också läkemedel som stimulerar kroppens egen förmåga att nybilda vissa celltyper. Ett exempel är mediciner som stimulerar nybildningen av röda blodkroppar. De är i vissa situationer ett alternativ till blodtransfusion, vilket har haft stor betydelse för bland annat vården av patienter med kronisk njursvikt med associerad blodbrist.  

Arbetsgruppen för stamcellsforskning,
Kungl. Vetenskapsakademiens klass för medicinska vetenskaper  

Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning, Karolinska Institutet
Olle Lindvall, professor i neurologi, Lunds universitet
Thomas Perlmann, professor i molekylär utvecklingsbiologi, Karolinska Institutet
Lena Claesson-Welsh, professor i medicinsk biokemi, Uppsala universitet

Kungl. Vetenskapsakademien, stiftad år 1739, är en oberoende organisation som har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Akademien tar särskilt ansvar för naturvetenskap och matematik, men strävar efter att öka utbytet mellan olika discipliner.