Rovtidskrifter och oseriösa vetenskapliga konferenser är ett växande problem. Den 7 april arrangerar Vetenskapsakademien ett webbinarium för att lyfta frågan. Där presenteras bland annat en färsk rapport som InterAcademy Partnership, IAP, gjort.
Rovtidskrifter kan definieras som tidskrifter som mot betalning erbjuder publicering av forskningsartiklar, ofta med öppen tillgång (open access), men utan att tidskriften uppfyller de krav som ska kunna ställas på vetenskapliga publicister. Det kan bland annat handla om att peer review saknas helt eller är bristfällig. Ett liknande fenomen är vetenskapliga konferenser där arrangören tar rundligt betalt men arrangemanget sedan inte alls håller måttet.
Dan Larhammar, Vetenskapsakademiens preses, menar att det är viktigt att höja medvetenheten inom vetenskapssamhället om rovtidskrifter.
– Det har blivit ett mycket stort problem för forskarvärlden och det är ofta svårt för forskare som inte är så insatta eller erfarna att navigera i djungeln av tidskrifter. En olycklig konsekvens för unga forskare som publicerar sig i den här formen av tidskrifter kan vara att de kan råka illa ut under sina fortsatta karriärer och bland annat får svårare att få anslag och anställning, säger han.
Stefan Eriksson, föreståndare för Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet, ingick i den arbetsgrupp vid IAP som ligger bakom rapporten Combatting Predatory Academic Journals and Conferences. Han delar in tidskrifterna i två huvudkategorier.
– Det är dels de som är rent ut sagt bedrägliga och ljuger om bland annat vilken form av granskning av materialet som sker, dels tidskrifter av väldigt låg kvalitet. Bland de senare finns det nog några som vill bidra till vetenskapen men som saknar tillräckliga resurser och kunskap, säger han.
IAP kontaktade fler än 1 800 forskare världen över för att fråga om deras erfarenheter. Över 80 procent svarade att tidskrifter och oseriösa vetenskapliga konferenser är ett allvarligt problem i deras länder.
En uppskattning är att det i dag finns mer än 15 500 rovtidskrifter. Men eftersom nya förlag poppar upp hela tiden och andra läggs ner är det svårt att få någon total överblick över vilka de är. Stefan Erikssons råd till forskare som ska publicera sig är att ta sig tid att granska tidskriften ifråga.
De som funderar på att publicera sig i en okänd tidskrift bör ha förmågan att själva kunna bedöma om det känns seriöst eller inte.
– De som funderar på att publicera sig i en okänd tidskrift bör ha förmågan att själva kunna bedöma om det känns seriöst eller inte. Det kan handla om tecken på att vetenskapen inte är granskad och förbättrad, exempelvis att det finns stavfel och att det saknas referenser.
Han tror också att en lösning på problemet kan vara en större öppenhet runt peer review-processen. I dag går det inte att med säkerhet veta om en peer review faktiskt har skett eller inte. Om transparensen vore större och seriösa förlag till exempel valde att publicera granskningsrapporter öppet tillsammans med den vetenskapliga artikeln, skulle det försvåra för rovtidskrifterna.
En sak verkar alla överens om. Någon form av åtgärder krävs för att komma tillrätta med problematiken.
– Det handlar om ett resursslöseri där flera miljarder går till helt fel aktörer som erbjuder en sekunda produkt och sedan stoppar pengarna i egen ficka, säger Stefan Eriksson.
Se seminariet på Youtube
FAKTA/SEMINARIET
Vetenskapsakademiens webbinarium skedde 7 april kl 15.00-16.30 på engelska online via Zoom. En av talarna var Stefan Eriksson som berättade om IAP:s slutsatser. Det blev också ett panelsamtal lett av Dan Larhammar med deltagarna Gustaf Nelhans, Borås universitet, Lynn Kamerlin, Uppsala universitet, Anna Dreber Almenberg, Handelshögskolan i Stockholm, och Bo Söderström, chefredaktör för Vetenskapsakademiens miljövetenskapliga tidskrift Ambio.