Kungl. Vetenskapsakademien utdelar Crafoordpriset 1997 i astronomi speciellt stjärnornas fysik till professor Fred Hoyle, Bournemouth, England och professor Edwin E. Salpeter, Cornell University, Ithaca, N.Y., USA, för deras pionjärinsatser vad gäller studiet av kärnreaktioner i stjärnorna och stjärnornas utveckling
Crafoordpriset uppgår i år till 500 000 US dollar och delas ut på Crafoorddagen måndagen den 29 september 1997.
Fred Hoyle och Edwin E. Salpeter har båda gjort banbrytande insatser för förståelsen av kärnfysikaliska processer i stjärnorna och stjärnornas utveckling. Dessa områden, och pristagarnas arbeten, har varit av central betydelse i 1900-talets astrofysik.
Fred Hoyle föddes i Bingley, Yorkshire, England 1915. Han gjorde – förutom de viktiga insatser inom kosmologin som snabbt gjorde honom världsberömd med den s.k. ”Steady-state-kosmologin” – avgörande insatser för utforskandet av stjärnornas utveckling och grundämnenas uppkomst under 40- och 50-talen. Bland dessa kan nämnas en lång rad tidiga teoretiska arbeten om stjärnornas uppbyggnad och grundläggande studier av hur gasmoln kan ansamlas på stjärnytor och om Solsystemets uppkomst. Framförallt måste han dock betraktas som en pionjär och ledande företrädare under 40- och 50-talet för studiet av den fortskridande grundämnesuppbyggnaden i stjärnor. Hans kanske viktigaste enskilda bidrag inom området var ett arbete, där han påpekade att kolets existens i naturen måste förutsätta existensen av ett visst tillstånd i kolkärnorna ovanför grundtillståndet. Denna förutsägelse kunde sedan bekräftas experimentellt.
Hoyles mest kända arbete om grundämnenas uppkomst beskrev en lång rad av de viktigaste processerna som givit upphov till grundämnen. Där gavs övertygande argument för att alla grundämnen, utom de lättaste, uppkommit genom kärnfysikaliska processer i stjärnorna och kastats ut från dem, antingen genom supernovaexplosioner eller i samband med de mildare explosioner som mindre massiva stjärnor undergår när de närmar sig slutstadierna.
Senare mycket viktiga arbeten av Hoyle har gällt dateringar av Solsystemet och Vintergatan med kärnfysikaliska metoder, strukturen och utvecklingen hos s.k. supermassiva stjärnor och produktion av lätta grundämnen i sådana och i Big Bang. Hoyles senare arbeten har främst gällt kosmologi och naturen hos stoftet mellan stjärnorna. Dessa arbeten präglas av idérikedom och är inte sällan spekulativa till sin karaktär.
Fred Hoyle har också framträtt som en av 1900-talets främsta populärvetenskapliga författare.
Edwin E. Salpeter (född i Wien, Österrike 1924) har på ett avgörande sätt bidragit till flera olika områden inom astrofysiken, därtill har han med stor framgång också verkat inom andra grenar av fysiken.
Vad gäller stjärnornas fysik gjorde Salpeter mycket väsentliga insatser inom studiet av kärnreaktionerna i stjärnornas inre under 1950-talet, däribland av den reaktionskedja som ”bränner” helium till kol och ibland benämnts ”Salpeterprocessen” efter honom. Till detta kom studiet av andra viktiga reaktioner vid produktionen av de lättaste grundämnena och av egenskaperna hos sådan tät materia som finns i vissa stjärnors centra. Under 1960-talet gjorde han viktiga studier, tillsammans med yngre medarbetare, av hur lätta neutrala elementarpartiklar, neutriner, produceras i stjärnorna, och undersökningar av stjärnutvecklingens slutstadier, t.ex. av det förlopp när stjärnor av Solens typ svalnar och krymper samman till s.k. vita dvärgar. Han gjorde också epokgörande studier av stjärnbildning och stjärnutveckling i Vintergatan, vilket bl.a. resulterade i den s.k. ”Salpeterfunktionen”, som nu tillämpas i talrika studier av galaxernas utveckling.
En viktig insats under 60-talet gällde hur materia samlas kring svarta hål – detta var väsentligt för tolkningen av de just då upptäckta stellära röntgenkällorna. I en lång rad andra arbeten har Salpeter och hans medarbetare undersökt olika slags röntgen- och gammakällor i rymden, neutronstjärnor och pulsarer, supernovarester och vita dvärgar. Under 80-talet gjorde han pionjärarbeten om stjärnutveckling i universums tidiga utveckling.
Andra viktiga insatser av Salpeter i astrofysiken gäller maserkällor och bildningen av stoft och molekyler i det Interstellära mediet. Bland viktiga bidrag utanför astrofysiken kan nämnas arbeten i teoretisk fysik (exempelvis den s.k. Bethe-Salpeter-ekvation), plasmafysik och biofysik.