Kungl. Vetenskapsakademien har tilldelats Adolf Seilacher, professor em vid universitetet i Tübingen, Tyskland, f n verksam vid Yale University, USA 1992 års Crafoordpris på 2.3 miljoner kr. Priset utdelas på Crafoorddagen den 1 oktober 1992.
Förutom priset kommer forskningsanslag på sammanlagt 800 000 kronor till svensk forskning inom temat ”livets utveckling på jorden” att utdelas ur Anna-Greta och Holger Crafoords fond.
Adolf Seilacher tilldelas priset för banbrytande forskning rörande livets utveckling i samspel med miljön, dokumenterad i geologiska formationer.
Adolf Seilacher hör till de stora skolbildarna inom geovetenskaperna. Han är elev till O.H. Schindewolf, som på 1950-talet var Europas ledande evolutionsteoretiker med paleontologisk bakgrund. Adolf Seilachers forskning syftade redan från början till att förstå samspelet mellan utdöda organismer och en miljö de levde i. Denna forskning har lett till stora genombrott i förståelsen av organismernas och livets utveckling och utformat en flexibel och sofistikerad metodik.
Seilacher har utforskat de spår som organismerna har satt i den geologiska miljön och rekonstruerat den miljö de levt i. Han har även undersökt den geologiska utvecklingens inverkan på den miljö, som organismerna levt i och därigenom kartlagt en av de väsentliga förutsättningarna för evolutionen. Seilacher har bl a funnit att djur ur olika djurgrupper har levt i likartat samspel med miljön. Han ser djurens likartade uppbyggnad som ändamålsenliga konstruktioner som motsvarar de krav som ställts av miljön. Seilacher har utvecklat metoder att karaktäriseras dessa konstruktioner och härleda dem till de miljöfaktorer som har framtvingat dem.
Fossilen är ofta dåligt bevarade, men Seilacher har funnit ny och innehållsrik information genom att studera de gradvisa förändringar som de genomgått. Seilacher har t ex med hjälp av sina metoder påvisat att den mer än ½ miljard år gammal s k Ediacara-faunan i Australien är något mycket mer spännande än bara tidiga motsvarigheter till moderna djurslag: En del är inga djur utan resten, som lämnats av hittills okända djur, medan andra är äkta rester av organismer, som tycks ha haft en byggnad som helt ställer dem utanför våra nu levande växter- och djurgrupper. Seilacher har varit nydanande på ett genomgripande sätt inom olika områden av paleontologin. Hans holistiska betraktelsesätt beträffande biosfären och miljön, hans precisa och stringenta arbetsmetoder har haft stor betydelse för evolutionsforskning världen över. Talrika elever och efterföljare i olika länder har med framgång tillämpat Seilachers betraktelsesätt och metoder.
Professor Adolf Seilacher
Inst. Und Museum für Geologie und Paläontologie
Sigwardstrasse 10
D-7400 Tübingen
Tyskland