Vid den allmänna sammankomsten 8 september invaldes Jihong Yu och Trygve Helgaker i klassen för kemi, Antje Boetius, Charles Boone, Ruth Lehmann och Iain Mattaj i klassen för biologiska vetenskaper samt Ari Helenius och Mart Saarma i klassen för medicinska vetenskaper.
Klassen för kemi
Utländska ledamöter
Jihong Yu, professor vid Jilin University i Changchun i Kina, har arbetat över 30 år med forskning om en klass av porösa material som kallas zeoliter. Zeoliter förekommer som mineraler i naturen men det finns även ett stort antal syntetiska varianter. Materialen används bland annat som katalysatorer inom kemiindustrin.
Jihong Yus forskning har fokuserat på att rationalisera framställandet av syntetiska zeoliter. Genom att utveckla nya datorsimuleringsmetoder har hon lyckats sätta upp kriterier för att utvärdera vilka zeolitstrukturer som kan vara möjliga att framställa, och vilka inte. Forskargruppen har lyckats framställa sex nya typer av zeoliter på syntetisk väg som därefter har identifierats av International Zeolite Association.
Jihong Yu har också gjort nya upptäckter om hur zeoliter kristalliseras, vilket kan leda till ännu bättre möjligheter att framställa de zeolitmaterial som industrin efterfrågar. Hon ligger bakom hundratals vetenskapliga artiklar och innehar trettio olika patent. Hon har även varit mycket aktiv för att främja internationellt samarbete inom forskning och utbildning och har grundat International Center of Future Science vid Jilin University.
Jihong Yu, State Key Laboratory of Organic Synthesis and Preparative Chemistry, Jilin University
Trygve Helgaker är professor i teoretisk kemi vid universitetet i Oslo i Norge. Han är en ledande expert på praktiskt taget alla typer av kvantkemi och dess användningsområden för beräkning av molekylära egenskaper och fenomen. Han är dessutom en av de forskare som varit med och utvecklat det välkända kvantkemiprogrammet Dalton och en av författarna bakom boken Molecular Electronic Structure Theory, en slags bibel för kvantkemister.
Trygve Helgaker har bland annat gjort stora bidrag till täthetsfunktionalteorin som används för att undersöka elektronstrukturen hos molekyler. Han har också varit med och utvecklat molekyldynamiken, ett fält där den klassiska mekaniken är direkt kopplad till kvantkemin. Men även gjort stora insatser för de beräkningsmetoder baserade på kvantkemi som kallas ab initio. Trygve Ulf Helgaker är gruppledare för kemi i Det Norske Videnskaps-Akademi, norska vetenskapsakademien.
Trygve Helgaker, Kjemisk institutt, Universitetet i Oslo
Klassen för biologiska vetenskaper
Utländska ledamöter
Antje Boetius är professor i geomikrobiologi vid University of Bremen, Tyskland. Hon är också chef för Alfred Wegener Institute, Helmholtz Centre for Polar and Marine Research (AWI), Bremerhaven, samt verksam vid Max Planck Institute for Marine Microbiology (MPI), Bremen, Tyskland.
Antje Boetius forskar på mikrobiella processer bland annat i djuphaven och har ett särskilt intresse för mikrobiota i polartrakterna. Det handlar om processer som kan ha en direkt inverkan på det globala klimatet.
I världshavens bottnar produceras stora mängder metan av mikroorganismer som bryter ner organiskt material i den syrefattiga miljön. Men i de syrefria sedimenten finns även metanätande bakterier som Antje Boetius studerat i detalj. Hon har också intresserat sig för de bredare konsekvenserna av syrebrist i havsbottnar och andra hot mot djuphavsmiljön. Provtagning på dessa platser är tekniskt utmanande och Antje Boetius har bidragit till teknologisk utveckling för att kunna ta prover i arktiska djuphavsmiljöer.
Antje Boetius har ett stort intresse för att sprida kunskap om oceanerna till den breda allmänheten och har även flera ledande vetenskapliga positioner.
Antje Boetius, Alfred Wegener Institut, Helmholtz Zentrum für Polar- und Meereforschung
Charles Boone är professor vid University of Toronto i Kanada och verksam inom området systembiologi. Han forskar om det han själv valt att kalla en organisms ”genetiska landskap”. Han menar att en organism inte kan förstås genom att studera en gen, ett protein, i taget utan att det är viktigt att se på hur de många olika generna växelverkar. Hans genetiska ingenjörskonst har lagt grunden för analyser av komplexa genetiska nätverk. Han forskar dessutom om dessa genetiska nätverks evolution och funktion. Målet är att etablera en molekylär karta över samverkan mellan alla cellens funktioner/gener. Från början gjordes studierna på jäst som en modellorganism men sedan dess har teknologin även använts för att beskriva genetiska interaktioner i människa och i mask.
Charles Boone är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet sedan 2011. Där har han genom flera olika samverkansprojekt i hög grad medverkat till utvecklingen inom området vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Charles Boone, University of Toronto
Ruth Lehmann är professor i biologi och Director för Whitehead Institute for Biomedical Research vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge, USA. Könsceller är de enda cellerna i kroppen som naturligt kan skapa nya individer (avkommor), men vi saknar fortfarande mycket kunskap om hur den processen går till. Lehmann studerar könscellernas uppbyggnad och speciella egenskaper, samt hur de överför förmågan att återskapa en levande organism från en enda befruktad äggcell till kommande generationer. Förutom arvsmassan i cellkärnan överförs även information från cytoplasman, som omger cellkärnan, genom könscellen till nästa generation.
Genom att studera bananflugan Drosophila melanogaster undersöker Lehmanns forskargrupp bland annat hur dess könsceller separeras från de övriga cellerna (somatiska celler) under embryoutvecklingen, hur tidiga könsceller styrs till könskörtlarna (gonaderna) samt hur könscellers egenskaper upprätthålls och skyddas under hela livet för att bilda ägg och sperma.
Ruth Lehmann, Department of Biology, Massachusetts Institute of Technology
Iain Mattaj är professor och Director för forskningsinstitutet Fondazione Human Technopole i Milano, Italien. Mattajs forskning har bland annat gett oss viktig kunskap om hur RNA och proteiner transporteras mellan cellkärnan och den omgivande cytoplasman i cellen. RNA (ribonukleinsyra) är makromolekyler som finns i alla levande organismer, och de avläser och tolkar informationen i arvsmassan. Hans senare forskning har visat att ett enzym kallat RAN GTPase spelar en avgörande roll för regleringen av händelser vid celldelning. Genom att klargöra enzymets funktion i celldelningen har Mattaj bland annat skapat nya möjligheter till förbättringar av behandlingar inom regenerativ medicin, där man försöker återskapa fungerande organ och vävnader med kontrollerad celldelning.
Mellan 2005 och 2018 var Iain Mattaj Director General för European Molecular Biology Laboratory (EMBL), en av Europas ledande forskningsorganisationer inom livsvetenskaper. Han har mottagit många vetenskapliga utmärkelser och är tidigare invald i flera vetenskapliga akademier, bland andra Royal Society i Storbritannien.
Iain Mattaj, Fondazione Human Technopole
Klassen för medicinska vetenskaper
Utländska ledamöter
Ari Helenius kommer ursprungligen från Finland och är professor i biokemi vid Institut für Biochemie ETH Zürich i Schweiz. Han är en världsledande cellbiologisk och virologisk forskare inom membranbiologi och membrantrafik. Ari Helenius har bland annat gjort banbrytande vetenskapliga bidrag när det gäller cellbiologin för ett antal virala infektioner. Han har särskilt studerat de mekanismer som gör det möjligt för virus att tas upp av värdceller och hur dessa sedan kan nå kärnan och replikeras där (kopieras). Han har även studerat proteinveckning.
Ari Helenius har publicerat över 300 vetenskapliga arbeten, många i de allra högst rankade tidskrifterna Cell, Nature, och Science. Han utsågs 2020 till en av de åtta ledamöterna av Vetenskapsakademiens expertgrupp om Covid-19 (den enda utländska). Där han bidragit med sin stora sakkunskap och internationella utblick över virologin. Han är sedan tidigare medlem av ett antal vetenskapsakademier, däribland US National Academy of Sciences och Leopoldina, den tyska vetenskapsakademien.
Ari Helenius, Institut für Biochemie, ETH Zürich
Mart Saarma är från Estland men är verksam som professor vid Biotekniska Institutet i Helsingfors Universitet, Finland. Han har en lång karriär bakom sig med flera upptäckter som tidigare inte hade någon molekylär förklaring. Han är bland annat en av de internationellt ledande forskarna i neurotrofa tillväxtfaktorer, små proteiner som behövs för att nervceller ska kunna utvecklas och hållas vid liv. Han och hans grupp har identifierat nya receptorer för nervtillväxtfaktorer i GDNF-familjen, och klargjort deras funktioner, dess 3D-struktur, biologi och terapeutiska egenskaper.
Mart Saarmas forskning har lett till ny kunskap om biologiska processer och flera framgångsrika prövningar av behandlingsstrategier för obotliga sjukdomar. Han har bland annat hittat en helt ny tillväxtfaktor, CDNF, och i detalj klargjort mekanismerna och aktiviteterna för denna vid Parkinsons sjukdom. De här nya upptäckter har han sedan tagit hela vägen till klinisk prövning med målsättningen att ta fram en säker och effektiv läkemedelsbehandling mot Parkinsons sjukdom. Han arbetar även aktivt med att hitta nya behandlingsmetoder mot neurodegenerativa sjukdomar.
Mart Saarma är en av grundarna till Biocenter Finland, har varit ledamot av EMBO:s styrelse (Excellence in the Life Sciences) och vice direktör för europeiska forskningsrådets vetenskapliga råd (ERC).